Ja, jobbig resa är bara förnamnet, jag fattar inte hur vi planerar, men, jo jag vet, det är plånboken som styr. Vi gick hemifrån vid halv tolv på kvällen, tåg till Kastrup, byte i Lund och vi var framme vid tvåtiden. På Kastrup finns det bänkar i aluminium, något slags glatt material som gör att man inte kan ens sitta ordentligt och där kasade vi runt några timmar. Vid 04.30 började vi röra oss mot incheckning och efter ett tag fattade vi att vi själva skulle göra den i automater. När vi sedan stod i kön för att lämna vårt bagage pratade vi om våra pass, dom är ganska nya och jag tyckte det var synd att inte ha kvar alla gamla fina stämplar. Jag har fullt av stämplar sa Harald, nej det kan du inte ha sa jag tills jag fattade, allt blod försvann från huvudet kändes det som. Jag hade packat ner Haralds gamla pass som gick ut i mars 2011! Vi låtsar som ingenting tyckte Harald, kan vi väl inte sa jag och rusade iväg med passet. Mycket bilder rusade genom huvudet, första människan sa att vi måste gå till polisen men det visste inte hon när de öppnade. Det frågades runt och till slut fick vi veta att eftersom vi skulle till Grekland så räckte det nog om Harald hade med körkortet. Sedan var jag helt matt. Vi mellanlandade i Frankfurt och hade lite väntetid innan vi flög vidare till Athen.
Vi träffade en trevlig seglare på flyget, italienare som bodde i Athen och hade ett intressant samtal om Grekland bl a. Vidare med buss till inrikesbussterminalen i Athen, en skranglig sak som tog 1,5 timmar, herregud vad risigt allting är här. På bussterminalen hade vi flera timmars väntetid tog en äcklig fika bland tiggare och skräp. Därefter en betydligt finare buss som skulle ta oss till Preveza, den gick kl 17. Vi sov emellanåt men snart tog nyfikenheten överhanden. Det är väldigt vackert, höga berg och grönska, citronträden är fulla av citroner och det är så fint. Vi åkte över bron vid Patra i solnedgången och sedan gick det inte att se mer.
En evighetslång bussresa, vi var inte framme förrän 22.40, det hade vi missuppfattat lite och den sista timmen blev jobbig då vi flera gånger ångrade att vi gett oss in i detta. Är det inte bättre att köpa en båt hemma? När vi äntligen stod i hissen upp till vårt hotellrum sa Harald att nu behövde han gråta och då fick jag ett hysteriskt skrattanfall och höll på att kissa på mig. Nu på morgonen, efter en god natts sömn och frukostbuffé känns allt mycket bätte och nu skall vi ge oss ut.
2 kommentarer:
Text duger bra. Det verkar som ni båda behöver koppla av. Lycka till nu med ev båtköp, blir det inget så har ni i varje fall fått lite semester (hoppas jag). Lisbeth
Haha, herregud, det händer alltid saker när ni reser:) Njut nu av citronträd och moussaka!
Skicka en kommentar