Herreguuuud!

Vi började med att strosa runt i det underbara vädret, gick till hamnen och tittade utvändigt på en båt, men nej, vi tror inte det. Vi skulle sedan åka över till marinaområdet och där kan man bara komma över via en lång tunnel under vattnet. Buss? nej fungerar inte, gå? nej, det är förbjudet, vi kollade taxi, 18 eu, för dyrt. Vi kan kanske hyra en bil eller scooter dessa dagar? Säsongen börjar inte förrän den 1 april! Det fick bli taxi, ca 7 km + tunnelskatt. Jag konstaterade att den ön är bara för välbeställda människor, där kan seglare hålla på med sina båtar ifred. Vi skulle ta ut mer pengar för denna taxitur och då fanns inte mitt bankkort i plånboken!!!!! Upp till hotellet och letade som fan överallt, borta! Jag använde kortet när vi köpte tågbiljett på Knutpunkten hemma och visste att jag hade det med mig. Jag fick ringa och spärra kortet, som tur är har Harald sitt kort. Ut till båten vi avtalat med, vi blev visade hela båten, de lyfte på alla durkar, visade alla stuvutrymme och ja, vi gick igenom hela båten. Vi blev riktigt förtjusta och i våra huvuden var båten redan vår. De bjöd på lunch och då började ägaren berätta att detta var så jobbigt för honom att skiljas från båten och när vi pratade mer om de kröp det fram att dom ångrat sig. Att vi inte helt bröt ihop! Nu skulle han ändå fortsätta med att berätta om allt de gjort med båten, seglat överallt och nu ville han återuppleva detta en gång till, öarna här nere. Vi kunde kanske tänka oss ett senare övertagande? Vi sträckte oss till den 1 september men då kom det fram att då skulle de ju få hjälp av någon. Då, då blev jag riktigt förbannad och undrade varför de inte sagt detta till oss innan vi åkte, nja, han var svag, kunde inte bestämma sig och visste inte att vi ville köpa båten nu. Vem tittar på en båt för att köpa nästa år? Dessutom sa dom till oss att dom skulle köra ner med husbilen nu för att tömma på personliga saker. Det var väl kanske ändå bra för oss med semester? Jo, då hade vi inte tagit denna omständiga och dyra resa (sa vi inte). Ville vi anlita advokat för att få ersättning? Nej, det vill vi verkligen inte. Men ni får se det som något positivt, nu har ni ju sett en sådan här underbar båt så då vet ni hur den är säger han då. Det finns många sådana att titta på hemma i Sverige, men man köper inte en båt osedd. Fy fan vad vi känner oss lurade, ledsna och besvikna just nu. Vi blev sedan erbjudna skjuts tillbaka till Previza av marinaägarna, äntligen något positivt, nu vänder det nog brukar man väl säga.