Intensiva dagar

Om jag börjar gråta för att jag inte får upp en knut i barnbarnets fotbollsshorts, är jag trött då? Antagligen är det så och jag har ingen annan att skylla på mer än mig själv. Det har varit en hektisk helg och att vara småbarnsföräldrar har jag ingen ork till längre. Vad det är mycket, läxor, tider, träningar, det ska med då och det då, följas till skolan, mat på regelbundna tider, det ska duschas och bäddas, oj, jag avundas er inte. Jag har ju själv varit det en gång, men jag kan inte minnas tempot och kraven. Eller är det för att jag börjar bli gammal? Skönt iallafall att Harald hjälper mig med lite av varje. Valborgsmässoafton promenerade vi ner till hamnen i Höganäs där det var tal, manskör och bryggdans. Trevligt att vara i en småstad igen, vi träffade folk och Charlie roade sig.

På 1:a majs morgon flög jag upp ur sängen när reveljen satt igång på Kyrkplatsen någon gång mellan 7 och halv åtta. Härliga minnen och så mysigt att stå på balkongen och lyssna på de traditionella musikstyckene.

Jag och Charlie packade fika och gick iväg till kolonien där vi bestämt med Mia. Lisbeth och Ove kom också och sedan droppade det in folk för att prata hela tiden. Så himla mysigt alltihop. Vi fick mycket hjälp av Ove att gräva vårt land, gödsla och sätta potatisen och vi är så nöjda och glada, vad roligt det är.

På eftermiddagen var det fika på balkongen med nybakade kanelbullar och rabarberpaj medan vi tittade på demonstrationerna. Gäster droppade in och ut och till kvällen kom sedan barnbarnet Sanna som också ska bo hos oss resten av veckan.

När vi lämnat barnen i skolan idag åkte vi till Åstorp för att titta på soffa. Vi kunde bestämma oss för en soffa och det blev en grå iallafall. Bra att få lite råd och denna soffan tyckte Harald om så det fick det bli. Av bara farten köpte vi även soffbordet till, hos oss är det köpfest just nu känns det som. Nu hoppas jag verkligen att den inte är för stor så att det kommer att kännas trångt.

Inom Helsingborg för att jag skulle ha en apparat som kollar min hjärtverksamhet, åh, vad jag ångrar detta tilltag att kolla mitt hjärta, både dyrt och onödigt känns det som. Å andra sidan vet man ju aldrig. Imorgon är det både distrikssköterskan och lämna tillbaka apparaten, herregud, jag har ju ingen tid att jobba på. Mitt liv är rena cirkusen, hemma igen blev det GI-bullebak och pannkakor till barnen när de kom från skolan. Jag fick även barnbarnet Wille med mig hem och när jag sedan skulle följa honom hem gick det inte att hitta hans cykelnyckel. Hur svårt kan det vara? Jag sprang upp och ner och letade överallt och till slut fick hans cykel stå kvar och jag skjutsade honom på min pakethållare. Jag mindes när jag skjutsade honom sist, då var det ordentligt med barnsits och då frågade han mig om jag verkligen kunde skjutsa barn fast jag var en farmor! Denna gången sa han inget... När vi kom hem till honom hittade han cykelnyckeln, han hade lagt den i cykelhjälmen och den fanns kvar även om han hade den på sig. Inte konstigt att vi inte hittade den. Nu är det läggdags för en farmor iallafall.